Louice a.k.a TJ

"Du sa ju att det var vår. De lyssnar inte på dig" - Sofie om att metereologen på tvn informerade om att det idag skulle vara regn plus att det skulle bli kallare. Nej, de verkar inte göra det. Var är våren? Den var ju här i lördags. Aja, jag är nöjd så länge det inte snöar. Då är allt toppen. För snö är inte okej. Jag har ju börjat använda min vår/sommarjacka nu ju. Och jag frös inte.

Så metereologen har nog fel. Våren är visst här, den gömmer sig bara. Plus att de lägre temperaturerna är nog bara en svacka. Snart kommer det bli varmt. Ni kommer få se att vi snart kan ligga i Rålis med en bikini och njuta av solen. Jag lovar!

Förutom att vädret inte är på topp så är jag glad. Jag ringde tillbaka till Café Muren igår och guess what - jag ska dit på måndag! Nu vet jag inte om jag ska på intervju eller provjobba, men det blir nog bra vilket som. Det betyder att jag kommer att dissa Café Gråmunken, det kommer ju inte gå bra om jag är rädd för ägaren...

Mamma och Sofie pratar så vuxet, det skrämmer mig... Det började med att mamma visade det enda som hon hade fått när hon hade slutat från sitt jobb (som hon hade haft i ca 20 år) var en rätt så ful mugg. Och så börjar Sofie prata om att det bästa man kan få är nämligen en Skål och att hon minsann vill ha det när hon flyttar hemifrån. Vuxenpoäng till henne kanske?

Den här söndagen känns verkligen som en bloody Sunday. Grå och helt värdelös. Det har verkligen inte gått bra att skriva klart historian och engelskan - har verkligen inte gått.

Och jobbet, jag vettefan om jag vill gå tillbaka dit. Ägaren till Café Gråmunken skrämmer mig och då menar jag det! Till slut höll jag nästan på att börja gråta... Liksom, när han är i närheten känns det som att jag inte kan göra någonting rätt och  som att han vaktar mig hela tiden. Visst, det är hans jobb att kolla så att jag sköter mig eftersom jag är ny, men ändå - han är fan läskig!

Sedan så ringde Café Muren mig, som ironiskt nog ligger mittemot Gråmunken, och frågade mig om jag var intresserad. Jag svarade att jag inte var det. DUMMA LOUICE!!! Kom på att hon som ringde lät way trevligare, plus att det är ett gayställe och alla vet att gaymänniskor är sköna. Så jag ringde upp och lämnade ett meddelande om att jag är intresserad. Hoppas, hoppas att de ringer upp igen... Håll tummarna för mig!

Min bloggstatistik har gått ner, inte bra... Kan ju bero på att jag inte har varit så bra på att blogga på sistone, har varit så upptagen. Jag kommer inte ha mindre att göra bara för att det är fredag och att det nu är helg. Nope. Har en artikel, en english essay och en history essay att göra. Plus att jag kanske ska jobba imorgon och på söndag, om de nu ringer mig. Det kanske ligger en servitrisframtid framför mig, vi får se.

Igår var det ju Ung Medias utbildningsdag, där jag hjälpte till lite grann. Fast det blev så att jag inte gjorde så mycket. Efter det så åt styrelsen, valberedarna och de som är anställda middag tillsammans. Mycket trevligt. Betald var den också. Efter det gick jag och några andra sköna människor ut, det var najs. Men nu känner jag mig rätt seg, kom hem vid 1 ungefär och så gick jag upp 6. Yay!

Nej, nu måste jag iväg på möte!

Anledningen till att jag inte har bloggat på de senaste dagarna är för att jag har varit begraven i en massa plugg. Jag kan inte komma ihåg senast jag hade så mycket att göra. På min to-do-list syns det att jag måste plugga till svenskaprovet om 1800-talets litteratur, skriva en historiauppsats om okänt ämne, en commentary till engelskan och två artiklar för KZINE. Och sen har jag en italienskaläxa. Känner mig smått stressad. Och jag borde verkligen inte blogga alls för tillfället, eftersom jag har litterär gestaltning, tanken var att jag skulle skriva en novell. Dessutom måste jag gå snart.

Ska nämligen till vårdcentralen och kolla vad som är fel på mig. Det där lät brutalt, "vad som är fel på mig", men så är det. Min hosta vill inte ge med sig och jag går runt ansträngd hela tiden. Bara jag inte har någon "farlig" sjukdom så som TBC eller lunginflammation är jag nöjd, och att jag slipper äta penecellin. Nu har jag 21 minuter på att skriva något, kanske bäst att sätta igång.

På lov ska man väl inte behöva städa, eller? Mamma har nämligen sagt åt mig att både diska och dammsuga hela lägenheten. Jag vill inte, dammsugaren bits och diskvatten är äckligt. Gaaah, jag har så mycket att göra idag men så lite tid.. Kanske bäst att jag inte sitter här...

Anyway, här är allt som jag ska hinna med idag. Om förra fredagen var långfredagen så är den här fredagen kortfredagen...

• Dammsuga & diska
• Gå på promenad
• Göra en partylista till Ullis fest ikväll
• Åka och sola
• Plugga svenska

Och sen vet jag inte om det var något mer.. Det kanske inte var så mycket ändå. Hm.

Svenskar är tydligen kända för att vara bra på att prata väder, så då är det väl lika ba att jag lever upp till det. För övrigt kan jag känna igen mig i det, när man inte har så många samtalsämnen så kan man alltid ta upp vädret. Funkar alltid. Kanske tråkigt, men är man svensk så är man. Eller? Det kanske inte bara vi som gör det, har hört att engelsmän också gör det, men det är ju inte så konstigt - då alla "hoppar på dem" och säger att det alltid regnar där.

Något som jag inte kan hålla med om, och jag har ändå varit där en mängd gånger. Har tappat räkningen. Det känns som mitt andra hemland, och det är som att jag har vuxit upp där. Jag tror inte att man nödvändigtvis känner tillhörighet till det land man är född i, den känslan kan uppstå var som helst. Så är det för mig, jag känner mig hemma både i England och i Sverige. Jag har aldrig bott längre än sex veckor i England, men det känns ändå som mitt hem. Maten är vidrig, men musiken är ju helt underbar. Tänk vilka band som bildades där. The Beatles, Joy Division, Rolling Stones, The Kinks och lite nyare band som The Kooks, Razorlight, The Magic Numbers och Babyshambles.

Men det var inte det som jag hade tänkt skriva om, istället hade jag tänkt skriva som en typisk svensk om vädret. Himlen är nämligen blå. Blå med knappt några moln alls och jag hoppas verkligen att det blir vår snart, för jag står inte ut med mer vinter. Så är det helt enkelt.

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

Ted Gärdestad - Himlen Är Oskyldigt Blå

Jag är så laglig nu, säger vi. Laddar ner ännu ett avsnitt av One Tree Hill. Jag älskar den serien! Egentligen hade jag redan laddat ner det avsnittet som jag gör nu, men det försvann på något konstigt sätt. Så nu sitter jag här och väntar på att det ska laddas klart. 24 minuter måste jag vänta. 24 MINUTER! Aslänge ju... För man vill ju veta fortsättningen...

Btw, att gå ute igår med för kalla kläder (hade min skinnjacka utan långärmat under - smart där...) med Ingrid var kanske inte en bra idé. Hostar konstant nu nämligen. Gaaah!

Snön verkar försvinna nu som tur är. Våren är verkligen efterlängtad, man blir ju så mycket gladare då av allt. Tänk er alla färger och solen kommer fram, hur härligt som helst ju! När det är snö blir det för sig lite ljusare än utan, men det är ju grått så ofta plus att det är kallt som fan (ursäkta mig för språket). Jag vill kunna sitta i någon park med en kompis och med en glass i handen, utan att behöva frysa.

Göteborg var verkligen en skillnad mot Stockholm, där var det verkligen mycket varmare. Där kunde man minsann sitta med en pratglad vän och prata om saker som kanske inte är livsviktiga för andra. Fast jag ahr hört att snön kom dit med...

Jag ska köpa ett par löparskor när det är vår och börja springa, för jag och Ulli ska i alla fall vara med i Vårruset. Förhoppningsvis får vi med några till! Man kan ju göra träning till något roligt, det ska inte behöva vara något tvång eller något som man ska släpa iväg sig till. Tänk va härligt att ladda ipoden med massa bra musik som man blir glad av, då blir det så lättare att träna. Åh, vad jag vill ut och träna, men det går ju inte. Jag är fortfarande förkyld och det har blivit värre.. Jag är inte säker, men jag tror inte att godiset botar den. Man kanske ska proppa i sig massa C-vitaminer?

Varför blir man alltid förvånad när man får höra något nytt om en vän? Det är som att gränerna tänjs hela tiden, och om det är bra eller dåligt kan man ju inte svara på. Men överraskad, det blir man garanterat!
Jag reagerade så när jag fick reda på vad min vän X gjorde med Y, chockad blev jag minst sagt. Nu svarar inte X när jag ringer, för jag vill ju höra om det verkligen stämmer eller om det var ett rykte. Antagligen ligger hon och sover, det skulle jag också göra om jag hade sovit borta och kanske inte hade sovit så mycket... X, du anar inte vilken chock jag fick när jag fick reda på det! Du ringer mig bums! ;P
 
Apropå rykten, jag tycker verkligen inte om det och absolut inte om det sprids och inte är sant. Det finns inget gott i det och det gynnar ingen, förutom den som sprider det kanske. Men för vilken anledning väljer personen att göra det? Kan det vara så att man till person är väldigt osäker och är desperat efter uppmärksamhet? Väldigt olämpligt är det i alla fall.

Igår på långfredagen så var jag inte hemma och tittade in i en vägg (det ligger ju kvar att man inte ska ha kul på den dagen), istället var jag hos Tobbe och hade roligt också. Innan det smaskade jag, Filippa, Ulli och Karin i oss massa godis hemma hos mig. Nu har jag tre påskägg som man tror ska hålla i en evighet, men det kommer de säkert inte göra... Och jag kommer ju absolut inte bli tjock! :P



Mina tre ägg

Idag kommer Filippa, Ulli och Karin hem till mig med ett stoooort ägg fullt med godis! Fast okej då, jag kommer inte vara den enda som får något - vi ska nämligen byta ägg! Det ska bli najs! Jag älskar påsken, för då får man en bra ursäkt till att äta massvis med godis.

Nu snöar det. Fan. GE MIG VÅR!

Förutom att jag har blivit förkyld (Igen) har det varit en bra dag idag. Jag och Mikaela skippade pannkakorna (fast jag tycker det är barnsligt gott) och gick hem till henne istället för att äta lunch. Den var nog betydligt nyttigare, men jag håller fast vid att pannkakor är faktiskt gott det med. Men jaha, så är man lite halvsjuk igen, inte kul på något sätt. Men så är det, och mitt immunförsvar verkar ha tagit semester sedan nyår.

Men jag känner mig så glad! Jag är singel och jag älskar det! Jag har insett att det bara finns fördelar med att vara det, helt underbart ju. Blev så glad när Mikaela sa att jag såg lycklig ut, för det är jag verkligen. Däremot är jag inte så nöjd med att det regnar. Yuck!

Har ni någonsin haft åsikter om en person som du aldrig en skulle kunna tänka på att de kunde ändras? Jag har haft det om Isabella Löwengrip, eller Blondinbella som hon är känd som. Överraskande har jag faktiskt ändrat åsikt om henne, och jag blev så förvånad över det.

Jag känner mig lite nördig som valde att stanna kvar efter skolan för att skriva historiatexten, men är man tvungen så är man. Fast jag hade ingen italienska, så annars skulle jag nog inte ha stannat kvar. Texten skulle för sig ha varit inne i fredags, så att jag stannar kvar kanske inte är så nördigt. Ska snart börja skriva den, jag looovar.

Mikaela är tillbaka i Sverige nu och det är nice! Den där jäveln har gått och blivit jävligt brun. Fast jag har för sig blivit jävligt blond - så det jämnar väl ut sig. Självklart hade vi massor att prata om och innan vi skiljdes åt insisterade hon på att ta ett par foton på mig. Så det blev en del på mig och några med mig och Micke. Men de blev fina :). Men kallt var det och nu ska jag göra det jag är för.