Louice a.k.a TJ

Min kära vän Karin skrev ett inlägg om att långfredagen betyder mer än att man ska tänka på Jesus, och det är något som jag håller med om. Tänk er vad den dagen egentligen handlar om, att man kanske ska tänka tanken om att offra sig själv för att hjälpa andra. För den som tar emot hjälpen uppskattar nog det otroligt mycket. I vår tid är det många människor som är egocentriska och väldigt självgoda, och det är en kultur som vi nu har i Sverige. Här i jantelandet lever det ju kvar att "man ska inte vara bättre än någon annan", men också att man "ska ta hand om sina egna problem och sig själv."

Jag tror att ni förstår vad jag menar. Kanske har vi blivit för bekväma med det tänkande som har levt kvar så länge. Dock säger jag inte att det endast är negativt, ibland kan det vara bra, eller snarare nödvändigt att tänka på sig själv. Man kan inte följa andras viljor hela tiden. Men om vi lever i en väldigt stressad värld, är det inte så som Karin skriver, att vi behöver högtider? Dagar som vi visar vår kärlek till varandra, uppskattning, sorg och respekt. Vi behöver ta en paus från vår stressiga vardag och tänka på andra. Folk som har det svårare än oss och folk som ger allt för att hjälpa dessa, som offrar kanske en utekväll eller de där par skorna.

Likt många andra människor har jag många gånger sagt att jag ska göra något gott, men att det sedan aldrig blivit av. Men nu på fredag, då ska jag tänka på andra som kämpar för att andra ska få ha det bra. Ta Dalai Lama till exempel som kämpar för Tibets självständighet, tänk vad han har förlorat genom åren, men samtidigt fått så mycket mer tillbaka. Tro det eller ej, man tjänar på att vara snäll mot sig själv och andra och visa medtanke. Att man har mod att visa att man kan bry sig om folk som man inte känner.