Noll tålamod
Det här börjar bli jobbigt, att vänta på att saker ska hända. Jag är väldigt dålig på att ha tålamod, rent ut sagt är jag sämst på det. Och det har jag varit ända sedan jag var liten, har alltid velat att saker ska hända på en gång. Nu inte Sedan. För det är ju så enkelt som att det inte går att sitta och vänta på att något inträffar, man måste själv se till så att de gör det. Jag tror verkligen att vilja hör en stor del till att saker händer.
Sedan är det ju saker som förvärrar väntan. Som saknad, fy fan vad jag avskyr den känslan. Som saknaden efter min bästa vän Linn, den har varit så svår ibland så att jag nästan har trott att jag inte skulle klara mig. Linn har varit borta nu i nästan sju månader, inte helt borta förstås (låter ju nästan som att hon skulle vara död) men hon har sedan slutet av augusti varit i USA. Landet som alla har en sorts hatkärlek till. Där borta är hon och lever livet i en liten stad i Michigan. Hon kommer hem om lite mindre än fyra månader. Fyra månader kanske inte låter så länge, men det känns så oändligt lång. Snarare som fyra år. Det känns svårt att vänta fyra månader, då man vill att hon ska komma hem nu. Inte senare. Men man har inget annat val än att vänta.
Sedan är det ju saker som förvärrar väntan. Som saknad, fy fan vad jag avskyr den känslan. Som saknaden efter min bästa vän Linn, den har varit så svår ibland så att jag nästan har trott att jag inte skulle klara mig. Linn har varit borta nu i nästan sju månader, inte helt borta förstås (låter ju nästan som att hon skulle vara död) men hon har sedan slutet av augusti varit i USA. Landet som alla har en sorts hatkärlek till. Där borta är hon och lever livet i en liten stad i Michigan. Hon kommer hem om lite mindre än fyra månader. Fyra månader kanske inte låter så länge, men det känns så oändligt lång. Snarare som fyra år. Det känns svårt att vänta fyra månader, då man vill att hon ska komma hem nu. Inte senare. Men man har inget annat val än att vänta.
Kommentarer
Trackback