Spricker snart! ...Eller nåt
Har ni någonsin haft den känslan när man har varit så himla glad att man vill bara släppa ut det? Helst stå på kanske Mount Everest och bara skrika av sig, för det är en sådan stor känsla så att det knappt går att hålla kvar den. För lite så är det ju, i alla fall för mig. Tråkigt nog är de glada stunderna kortare än de mer deppiga, men från och med nu ska det bli ändring på det! Framtiden ser så ljus ut nu, och det kanske är det som gör att jag nästan spricker.
Kanske var det så att festen i söndags var min vändpunkt, eftersom allt har på något sett blivit bättre sedan dess. Konstigt att en fest kan förändra något på det sättet. Men det kanske var så, vem vet liksom. Apropå att framtiden ser ljus ut: det känns som att allt inte är så svårt som det verkar. Jag har helt underbara vänner, fyra månader tills Linn kommer hem verkar nu inte så långt och ja, skolan är jag inte ens orolig för. Det är en helt underbar känsla vill jag lova!
Jag behövde det här lovet, vilket jag inser nu verkligen. Från och med nu ska jag blicka framår, inte bakåt som jag förut har varit bra på.
Kanske var det så att festen i söndags var min vändpunkt, eftersom allt har på något sett blivit bättre sedan dess. Konstigt att en fest kan förändra något på det sättet. Men det kanske var så, vem vet liksom. Apropå att framtiden ser ljus ut: det känns som att allt inte är så svårt som det verkar. Jag har helt underbara vänner, fyra månader tills Linn kommer hem verkar nu inte så långt och ja, skolan är jag inte ens orolig för. Det är en helt underbar känsla vill jag lova!
Jag behövde det här lovet, vilket jag inser nu verkligen. Från och med nu ska jag blicka framår, inte bakåt som jag förut har varit bra på.
Kommentarer
Trackback