Alla kan göra en skillnad.
Jag tror att jag är rätt känslig när det gäller sådant som händer i världen. Reagerar ofta när jag inser att inte ens majoriteten av världens befolkning är lika lyckade lottade som jag. Garanterat är det nog de två resolutions som jag skriver för International Relations. Landet som jag har är Kenya.
De har inte alls så bra som vi har, inte på långa vägar. Även om det länge har varit ett av Afrikas mest stabila land, ser tillvaron rätt mörk ut. Sedan de senaste trettio åren har fattigdomen tredubblats, nu är mer än hälften av befolkningen fattiga och 7.5 miljoner lever i extrem fattigdom. Över 50% av befolkningen har inte tillgång till rent dricksvatten och 29% av de som bor på landet har aldrig fått undervisning. Jag kan fortsätta, men är inte säker på om det är så relevant - ni har nog förstått att det inte direkt lätt att leva där och att det dessutom inte ser ut som vårt samhälle.
Sedan presidentvalet har det förvärrats också. Direkt efter började upproren och våldet fortsätter fortfarande. Flera hundratusen har dött. Samtidigt dör cirka 250 000 av befolkningen av sjukdomar varje år. Är det fel av mig att jag blir berörd och inte vill att det ska vara så här? Jag tror inte det. Kanske är det inte mycket vi kan göra åt det, förutom att skänka en slant då och då, men vi kan ju i alla fall låta bli med att klaga på att vi inte har några pengar kvar till shopping eller att skolmaten är dålig. Det finns viktigare saker än det. Sedan tycker jag att man ska komma ihåg några få ord: Alla kan göra en skillnad.
De har inte alls så bra som vi har, inte på långa vägar. Även om det länge har varit ett av Afrikas mest stabila land, ser tillvaron rätt mörk ut. Sedan de senaste trettio åren har fattigdomen tredubblats, nu är mer än hälften av befolkningen fattiga och 7.5 miljoner lever i extrem fattigdom. Över 50% av befolkningen har inte tillgång till rent dricksvatten och 29% av de som bor på landet har aldrig fått undervisning. Jag kan fortsätta, men är inte säker på om det är så relevant - ni har nog förstått att det inte direkt lätt att leva där och att det dessutom inte ser ut som vårt samhälle.
Sedan presidentvalet har det förvärrats också. Direkt efter började upproren och våldet fortsätter fortfarande. Flera hundratusen har dött. Samtidigt dör cirka 250 000 av befolkningen av sjukdomar varje år. Är det fel av mig att jag blir berörd och inte vill att det ska vara så här? Jag tror inte det. Kanske är det inte mycket vi kan göra åt det, förutom att skänka en slant då och då, men vi kan ju i alla fall låta bli med att klaga på att vi inte har några pengar kvar till shopping eller att skolmaten är dålig. Det finns viktigare saker än det. Sedan tycker jag att man ska komma ihåg några få ord: Alla kan göra en skillnad.
Kommentarer
Trackback